När vet man vad som är verklighet och vad som är sant?

Saker och ting förändras, hela tiden, alla förändras. Ibland är det svårt att förstå att det bara är så. Och jag har svårt att acceptera det. Jag vill nog inte ens inse att det inte alltid är så lätt. Självklart är det positivt med förändringar också. Tiden går alldeles för fort, och när jag funderar på hur verkligheten är så önska jag att alla de tankar försvann. Bara så där. Så jag istället kan leva i nuet och ta saker som det kommer utan att anstränga mig. En sak i taget. Men samtidigt så vill jag fantisera mig bort och följa mina drömmar. Drömmar som kommer uppfyllas eller ej? Det vet jag inte. Men jag vill så gärna ha allt de där jag drömmer om. Jag tror att lite egen tid till mig själv vore bra, och inte tänka på alla runt om mig. Stundtals känns det som att det bara är jag som försöker tända till på gnistorna varstans, att det bara är jag som anstränger mig? Eller känns det just så för att alla andra förändras och jag är fortfarande den gamla jag?

 Jag tror att allting går om man bara vill. Och jag har viljan!